jamenvafaanskajagskrivada

Fyfaan...ibland tycker jag synd om båda könen faktiskt...folk verkar ha jävligt svårt att vara trogna mot sina flickvänner/pojkvänner...lösaktiga jävla fucktards!!!som en kille på flame igår...han ser ut som stryk å e dum som en kamel, otroligt nog HAR han  flickvän, ÄNDÅ får han ett strul med en tjej, jävla fucktard...det e så jävla orättvist...en ful idiot får sig ett strul som har flickvän, han borde faan skjutas innan han ens hinner trycka kuken i nån...för det hann han igår med den idioten...ska det vara så jävla svårt att vara trogen?

Hittar man en partner skall man vara trogen och i hans fall tacksam!

Känslan av att vara ensam gör mig galen...det värsta med ensamhetskänslor är inte att sakna sina vänner, det kan jag göra nått åt...att inte få dela sitt liv med någon, den ensamheten är outhärdligt...inte för att jag e emo men jag undrar hur det skulle kännas att få huvet krossat...jag e känslosam, gulligt lr hur...men det vill tjejer ha...säger dom iaf...fast varför lyssna på dom som varken vet in lr ut...jag hatar att vara ensam

Lyssnar på: (den bögigaste låten jag nånsin hört men den har etsat sig fast i hjärnbarken på mig) B.A.R. - Synd att du är så söt

"Varför är det bara jag som sitter ensam här ikväll?"???För det gör jag fortfarande, jag sitter fortfarande här ensam...visst man träffar bekanta då å då, man har ett bra jobb å tjänar bra med pengar å har planer för framtiden...många tycker att jag har allt, så därför får jag väl inte klaga å borde inte klaga heller...men jag hade kunnat ge allt jag har för att få vara lycklig på riktigt, känna hur det är att vara bunden till en enda individ, att tillhöra någon, att dela alla, verkligen alla mina känslor med någon...nu delar man lite hit å lite dit till vänner å päron m.m...ungefär som aktier som man investerar i, det blir aldrig riktigt nån helhet...det är väl det jag saknar, jag saknar att vara hel, jag är bara halv å om jag får säga det själv så är jag en väldigt bra halva, ett kap...men trots det är jag bara halv...jag är "kär" i "kärlek", jag behöver helt enkelt den andra halvan "lek"...dedär kom ut fel å va faktiskt inte menat som ett skämt även jag kan tänka mig att det ger utlopp för ett leende...jag vill bara få vara hel, å jag vill få göra någon annan hel...
Under mina år har jag fått (liksom alla andra) många kedjebrev om att skicka vidare för att få evig kärlek men om man inte skickar vidare kommer man få evig otur i kärlek...jag orkade aldrig skicka vidare något av dom, jag kan inte säga att jag ångrar det för jag tror inte på sånt...men tanken på att jag faktiskt har otur i ämnet får en ju att undra om jag hade haft flickvän vid det här laget om ingen hade skickat något kedjebrev...

Vad kan man göra...jag har saker jag lever för, jag älskar att träna e.t.c...det räcker inte, jag vill få dela fullständighet!!!...

...det enda jag väl kan göra att fortsätta slipa på mig själv, min halva, som kanske aldrig kommer att bli hel...

Jag vill att folk ska vända sig till mig...ska kunna prata med mig å ber mig om tjänster...å det gör jag också...men jag frågar mig själv om jag får lika mkt tillbaka som deras andra vänner som kanske inte ställer upp lika mkt...är jag uppskattad å får jag uppskattning för allt jag gör?inte bara för att jag gör något utan faktiskt för ALLT jag gör...jag börjar bli trött...det vet jag...de e därför mina tankar de senaste månaderna har varit irrationellla...jag är bestämd på att jag ska vara en bra vän å en person som alla kan vända sig till å som aldrig kräver nått tillbaka...för jag vet innerst inne att man ger det man får...just nu ser jag kanske inte vad jag får...men jag börjar bli trött på att ge...

Jag försöker verkligen ställa upp för mina vänner...finnas där för dom för att vara en så bra vän som möjligt...trots det räcker jag inte alltid till...jag har länge vetat att man inte kan göra hur mkt som helst...men jag försöker ialla fall...jag vill inte kalla det självuppoffring för det är inte vad det är...för jag får mkt tillbaka...men då å då har jag mina dagar då jag måste ifrågasätta min tillvaro, om jag verkligen gör rätt...även om många andra tycker att jag gör nytta...så kan jag inte göra alla glada...jag önskar att jag kunde göra alla glada, att jag kunde hjälpa alla...men jag gör inte det...jag räcker inte till...just nu har jag mkt i mitt liv...mkt att tänka på...framförallt å nästan endast denna saknaden...efter kärlek...förhållande...starka band...detta bryter sakta ner mig...jag börjar ljuga mer å mer...även om lögnerna är harmlösa å inte gör nån skada känner att det beror på min saknad...det kanske är därför jag faktiskt inte räcker till...jag är lessen mina vänner, jag försöker verkligen alltid finnas där...å detta håller jag för mig själv...för som tidigare sagt...man får aldrig verka vek...bal imorrn också, då ska jag klä upp mig...ngt som jag gillar...men fortfarande...ingen ser mig för den jag är, jag är alltid uppklädd...

Närheten av tjejer gör mig lessen...nere...antar att det är för att jag inte har någon...så fort jag är nära någon av mina tjejkompisar blir jag nere...jag vill inte vara ensam längre, jag är trött på att vara utan någon, trött på att vara den som alltid ställer upp för andra men som inte har någon som verkligen på allvar är beredd att ställa upp för mig å som jag verkligen kan lägga ner hela min själ åt...någon att dela mitt hjärta med...antar att det låter kliché artat å fjolligt...men jag är lessen, jag är en fjolla...en ensam kliché fjolla...jag saknar någon å ingen...en speciell någon...frågan är om personen jag söker redan finns i mitt liv eller om jag fortfarande måste leta...varför kan föresten inte hon leta efter mig....om den personen jag söker redan finns i mitt liv undrar jag vem personen är...antagligen har jag inte hittat henne än...det smärtar mig, ensamhet borde ingen få utsättas för...det är brutalt...man känner sig så ensam, även om man har folk som bryr sig, folk omkring en så är man ensam...ingen som tar fullständig notis om en...någon som verkligen delar hjärtat å känner vad jag känner...å som låter mig känna det hon känner...någon som uppsakttar hela mig, allt jag är å allt jag kan å som jag kan uppskatta...jag vill inte vara ensam längre...jag saknar dig...

Ja så är det...man anstränger sig hit å dit för att göra andra glada...för att göra åtminstone dom lyckliga om nu inte jag kan (ibland undrar jag ta mig faan om det inte är "får" också) bli det. Då å då undrar jag varför jag gör det...i det korta loppet får man inte direkt så mkt...visst nära vänner, men dom hade man väl kunnat få ändå...även svin har svin(bra) polare. Konstigt nog har även svin en fin tjej, hur nu faan det går till...det har jag börjat upptäcka...tjejer (inte kvinnor alltså utan tjejer) har ingen jävla aning om hur dom vill ha sina män lr vad dom tänder på...alla nämner den stereotypa mannen som inte finns (förutom jag då), som lyssnar (jag), som pratar (jag), som är snäll å sätter dom i första hand (jag, jag...okej mitt eget humör går nog över...men jag försöker).....äsch jag orkar inte mer...hhmm...nån stanns i mitt bakhuvud misstänker jag att jag har börjat skriva här pga Emelie, så är dock inte fallet har jag kommit fram till...de här tankarna har länge funnits i mitt huvud...ända sedan mina vänner har funnit sin lycka men inte jag...å det är en lång tid tillbaka...åter till den stereotypa mannen...allt som tjejerna påstår att dom vill ha...men när han (jag) väl dyker upp framför dom är dom inte intresserade...nej istället går dom till någon som egentligen inte omfattar deras önskemål...jag antar att det är mkt mer komplext än så...i kärlek har svinet och ängeln samma chanser, samma förutsättningar...hhmm...fast som andrej brukar säga..."jag har levt med mig själv hela mitt liv, jag vet redan att jag är ett svin"...det borde väl stämma mig också...som sagt, om någon bara visste hur ofta jag mastrubera (jag gillar att skrämma människor, även om verkligheten kanske inte är så obskyr som jag här framställer den...men även jag har mina drifter även om jag e bra på att undertrycka dom för att andras behov ska stillas...uppoffring...ingen har bett mig göra det, men jag vill göra det ändå...får mig att känna mig viktig...patetiskt nog...å hur mkt uppoffrin e det egentligen att sitta å gnälla här)...jag antar att det tjejerna egentligen vill säga är att deras önskemål är att de ska bli kära i den mannen, även om de inte blir det...
Nej mina vänner, än en gång ska jag på torsda göra det som bäst stillar mina sorger å min ångest (de va då faan va jag gnäller...jaja...jag antar att jag får ge efter å låta all min frustration komma ut nånstanns)...: Jag ska supa skallen av mig! Nemo Saltat Sobrius!

Kom bara på en sak...det är aldrig tillåtet för en man att vara vek...är han det blir han genast smuttskastad av kvinnor. Så tycker jag ialla fall det verkar som när jag visar känslor, vilket jag dessvärre verkar ha för vana att göra ofta.

Ett Scrubs avsnitt sa JD nått som jag kände igen mig i: "Nothing sucks more than to feel alone even though you have many people around you". Det är precis så jag har haft det, har det och antagligen kommer ha det framöver. Det känns som om jag har hur många vänner som helst, folk som bryr sig om mig (fast man undrar ju hur långt nån faktiskt kan bry sig...man kan inte lägga hela sin tid åt någon annans liv såvida man inte är förälskad, även om man ville att folk skulle göra det) men jag har aldrig haft någon som älskar mig som den snälla, söta, charmiga (?) kille jag är. Egentligen tycker jag att jag är bättre än alla killar, jag är perfekt...jag är vältränad, jag är rolig och framförallt är jag jättesnäll och skulle kunna göra en tjej väldigt väldigt lycklig...varför är det ingen annan som ser det? och som framförallt gör nått åt det? alla mina tjejkompisar säger eller håller med om att dom håller av mig, tycker att jag är jätte snäll, ser bra ut...att jag är den perfekta pojkvännen. Okej jag medger...jag har många brister: blyg, oerfaren (men är det så jävla konstigt?) och verkar ha dåligt självförtroende men så är dock inte fallet. Ändå måste ju någon ha sett mig och är beredd att älska mig...å som jag också älskar. så jag ställer mig frågan som funnits i mitt huvud sedan länge: VARFÖR HAR JAG INGEN? Jag skulle säkert kunna göra något åt saken, anstränga mig lite mer. Men istället ska jag nu göra något annat som kanske inte är det bästa alternativet, men det är ialla fall en början: Jag ska ut å supa mig stupfull. Nemo saltat sobrius FITTOR!!!

Jag är ledsen att behöva säga det, men jag börjar bli trött på kvinnor...umgås man med dom 24/7 blir man faan konstig i huvet
Jag är också trött på folk som gnäller, likt jag själv...ingen jävla självdistans här inte...vad jag menar är folk med dubbelmoral och som är inkonsekventa...folk som gnäller på hur folk beter sig men som är långt ifrån bättre själva...folk som skäller ut andra människor till en tredje part (mig) för att personen inte är närvarande e.t.c...sedan visar det sig senare att t.ex. kanske personens släkting har dött, då är visst utskällningen bortglömd..."nej men oj stackare"...att folk genast tror att folk inte kommer bara för att dom är dåliga på att passa tider lr vill vara allmänt taskiga...att folk inte kan förstå att det faktiskt finns godtagbara ursäkter utan genast förutsätter att det är på ett visst sätt och är så jävla trångsynta så de inte kan se andra lösningar lr möjligheter...

Jag blir så jävla trött, tror jag hatar folk i smyg utan att visa det...man kanske skulle gå i terapi för det...men som min idol Arne Anka säger "skulle dom veta hur ofta jag mastruberade skulle dom spärra in mig som en latent sexualförbrytare"...alltså ingen idé...nej mina vänner! Temet Nosce! och jag vet min gud vem jag är! Nemo Saltat Sobrius!!!

Tänkte ordbajsa lite här...