jamenvafaanskajagskrivada

Jag försöker verkligen ställa upp för mina vänner...finnas där för dom för att vara en så bra vän som möjligt...trots det räcker jag inte alltid till...jag har länge vetat att man inte kan göra hur mkt som helst...men jag försöker ialla fall...jag vill inte kalla det självuppoffring för det är inte vad det är...för jag får mkt tillbaka...men då å då har jag mina dagar då jag måste ifrågasätta min tillvaro, om jag verkligen gör rätt...även om många andra tycker att jag gör nytta...så kan jag inte göra alla glada...jag önskar att jag kunde göra alla glada, att jag kunde hjälpa alla...men jag gör inte det...jag räcker inte till...just nu har jag mkt i mitt liv...mkt att tänka på...framförallt å nästan endast denna saknaden...efter kärlek...förhållande...starka band...detta bryter sakta ner mig...jag börjar ljuga mer å mer...även om lögnerna är harmlösa å inte gör nån skada känner att det beror på min saknad...det kanske är därför jag faktiskt inte räcker till...jag är lessen mina vänner, jag försöker verkligen alltid finnas där...å detta håller jag för mig själv...för som tidigare sagt...man får aldrig verka vek...bal imorrn också, då ska jag klä upp mig...ngt som jag gillar...men fortfarande...ingen ser mig för den jag är, jag är alltid uppklädd...