jamenvafaanskajagskrivada

Jag försöker verkligen ställa upp för mina vänner...finnas där för dom för att vara en så bra vän som möjligt...trots det räcker jag inte alltid till...jag har länge vetat att man inte kan göra hur mkt som helst...men jag försöker ialla fall...jag vill inte kalla det självuppoffring för det är inte vad det är...för jag får mkt tillbaka...men då å då har jag mina dagar då jag måste ifrågasätta min tillvaro, om jag verkligen gör rätt...även om många andra tycker att jag gör nytta...så kan jag inte göra alla glada...jag önskar att jag kunde göra alla glada, att jag kunde hjälpa alla...men jag gör inte det...jag räcker inte till...just nu har jag mkt i mitt liv...mkt att tänka på...framförallt å nästan endast denna saknaden...efter kärlek...förhållande...starka band...detta bryter sakta ner mig...jag börjar ljuga mer å mer...även om lögnerna är harmlösa å inte gör nån skada känner att det beror på min saknad...det kanske är därför jag faktiskt inte räcker till...jag är lessen mina vänner, jag försöker verkligen alltid finnas där...å detta håller jag för mig själv...för som tidigare sagt...man får aldrig verka vek...bal imorrn också, då ska jag klä upp mig...ngt som jag gillar...men fortfarande...ingen ser mig för den jag är, jag är alltid uppklädd...

Närheten av tjejer gör mig lessen...nere...antar att det är för att jag inte har någon...så fort jag är nära någon av mina tjejkompisar blir jag nere...jag vill inte vara ensam längre, jag är trött på att vara utan någon, trött på att vara den som alltid ställer upp för andra men som inte har någon som verkligen på allvar är beredd att ställa upp för mig å som jag verkligen kan lägga ner hela min själ åt...någon att dela mitt hjärta med...antar att det låter kliché artat å fjolligt...men jag är lessen, jag är en fjolla...en ensam kliché fjolla...jag saknar någon å ingen...en speciell någon...frågan är om personen jag söker redan finns i mitt liv eller om jag fortfarande måste leta...varför kan föresten inte hon leta efter mig....om den personen jag söker redan finns i mitt liv undrar jag vem personen är...antagligen har jag inte hittat henne än...det smärtar mig, ensamhet borde ingen få utsättas för...det är brutalt...man känner sig så ensam, även om man har folk som bryr sig, folk omkring en så är man ensam...ingen som tar fullständig notis om en...någon som verkligen delar hjärtat å känner vad jag känner...å som låter mig känna det hon känner...någon som uppsakttar hela mig, allt jag är å allt jag kan å som jag kan uppskatta...jag vill inte vara ensam längre...jag saknar dig...

Ja så är det...man anstränger sig hit å dit för att göra andra glada...för att göra åtminstone dom lyckliga om nu inte jag kan (ibland undrar jag ta mig faan om det inte är "får" också) bli det. Då å då undrar jag varför jag gör det...i det korta loppet får man inte direkt så mkt...visst nära vänner, men dom hade man väl kunnat få ändå...även svin har svin(bra) polare. Konstigt nog har även svin en fin tjej, hur nu faan det går till...det har jag börjat upptäcka...tjejer (inte kvinnor alltså utan tjejer) har ingen jävla aning om hur dom vill ha sina män lr vad dom tänder på...alla nämner den stereotypa mannen som inte finns (förutom jag då), som lyssnar (jag), som pratar (jag), som är snäll å sätter dom i första hand (jag, jag...okej mitt eget humör går nog över...men jag försöker).....äsch jag orkar inte mer...hhmm...nån stanns i mitt bakhuvud misstänker jag att jag har börjat skriva här pga Emelie, så är dock inte fallet har jag kommit fram till...de här tankarna har länge funnits i mitt huvud...ända sedan mina vänner har funnit sin lycka men inte jag...å det är en lång tid tillbaka...åter till den stereotypa mannen...allt som tjejerna påstår att dom vill ha...men när han (jag) väl dyker upp framför dom är dom inte intresserade...nej istället går dom till någon som egentligen inte omfattar deras önskemål...jag antar att det är mkt mer komplext än så...i kärlek har svinet och ängeln samma chanser, samma förutsättningar...hhmm...fast som andrej brukar säga..."jag har levt med mig själv hela mitt liv, jag vet redan att jag är ett svin"...det borde väl stämma mig också...som sagt, om någon bara visste hur ofta jag mastrubera (jag gillar att skrämma människor, även om verkligheten kanske inte är så obskyr som jag här framställer den...men även jag har mina drifter även om jag e bra på att undertrycka dom för att andras behov ska stillas...uppoffring...ingen har bett mig göra det, men jag vill göra det ändå...får mig att känna mig viktig...patetiskt nog...å hur mkt uppoffrin e det egentligen att sitta å gnälla här)...jag antar att det tjejerna egentligen vill säga är att deras önskemål är att de ska bli kära i den mannen, även om de inte blir det...
Nej mina vänner, än en gång ska jag på torsda göra det som bäst stillar mina sorger å min ångest (de va då faan va jag gnäller...jaja...jag antar att jag får ge efter å låta all min frustration komma ut nånstanns)...: Jag ska supa skallen av mig! Nemo Saltat Sobrius!