jamenvafaanskajagskrivada

Det finns en historia om en pojke som hade många vänner. Problemet var bara att han hade vanan att fälla elaka kommentarer till dom, vilket till slut resulterade i att ingen ville vara med honom. Han förmedlade sitt problem till sin far som förklarade att han måste sluta vara elak. För att göra detta skulle pojken varje gång han sa ngt elakt slå in en spik i ett staket som fanns utanför huset. Redan första dagen slog pojken i fler än 30 st spikar i staketet. Med tiden blev det färre spikar varje dag och slutligen efter någon månad så slog inte pojken i en enda spik i staketet på hela dagen. Han berättade för sin far om sin bedrift och fader föreslog då att pojken skulle dra ut en spik ur staketet varje dag som gick utan att han sa ngt elakt. Pojken gjorde så och efter nästan ett år drog han ut den sista spiken en dag och berättade för sin far. Fadern tog då med sig pojken till staketet som nu var fullt med hål där spikarna suttit, förstört och det var på gränsen till att rasa ihop fullständigt. Han sa till pojken: "Varje gång du säger något elakt lämnar detta ett sår, som en spik. Med tiden läks såren men ärren finns fortfarande kvar och gör stor skada på personen som kanske till slut en dag ser ut som staketet. Ett psykiskt sår är lika allvarligt som ett fysiskt sår. Om du sticker en kniv i en person och sedan ångrar dig och ber om förlåtelse kommer det inte förändra att det faktiskt är ett sår där som blöder, inte alla ursäkter i världen kommer få såret att försvinna. Så tänk på vad du säger, det går inte att göra det ogjort."