jamenvafaanskajagskrivada

Ja jag kan uppriktigt sagt säga det, jag har blivit ett svin...jag börjat bete mig mycket sämre och börjat tänka mig för mindre...jag har väl nånstanns tröttnat på att vara rädd för att göra bort mig, det har hämmat mig länge nu å hämmar alla människor...samvete är något ondskefullt egentligen...det finns för att vi ska lära av våra misstag och för att vi ska rannsaka oss själva...dock till priset av att känna skuld...å skuld kan driva människor till att göra dåliga saker, till och med hemska saker...Jag hatar verkligen att känna skuld, det är det värsta jag vet...och rädslan för det gör att jag inte kan leva ett normalt liv, jag vågar inte ens närma mig människor i rädslan för att känna ångest och skuld, känslor orsakade av mitt samvete...
   Jag försöker därför lämna mitt samvete, strunta i det, strunta i min självrespekt som andrej har sagt...detta på bekostnad av min heder, som verkar vara en förlegad dygd, ingen sätter värde på heder längre...förutom familjer som brukar hedersmod å det är ju jättebra...
   Nej, jag har kommit fram till att jag kan vara en god människa och samtidigt vara ett svin...jag kan hjälpa dom som verkligen behöver det...ist för att hjälpa människor som behöver hjälpa sig själva... Viktigt att notera här också är att jag inte försöker vara ett svin, jag försöker bara komma över min rädsla att känna skuld...jag känner dock på mig att jag kommer återvända till en gentlemans hederskodex, som jag har blivit prisad över att följa...
  Detta till priset av andra, jag sårar ju människor när jag inte längre lär mig av mina misstag och bryr mig om skuld...jag kan ju rättfärdiga att säga nästan vad som helst...men alla sårar alla, man kan inte hjälpa det, man behöver ju inte provocera nånting, men man kan inte gå omkring å vara rädd för att göra misstag....frågan e ju om lösningen på det skulle vara att faktiskt göra misstag...
   Jag tror att denna strävan framspringer ur längtan att vara sann, att vara ärlig och riktig...precis som ruset framträder ut längtan att träda ur tiden...jag får erkänna, jag känner mig falsk, jag säger en sak och menar en annan....lr ja...jag är så ärlig jag känner att jag vill göra...jag ljuger, det gör jag...men det värsta jag gör tror jag är att förvrida sanningen...jag är trött på det!!!jag vill få vara sann!!!jag vill verkligen vara en gentleman, jag är trött på att spela det!!!  JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VARA NÅGOT JAG INTE ÄR!!!