Skönheten och odjuret
Det var en gång en ung prins som levde i ett glänsande slott långt borta i fjärran land.
Trots att han ägde allt han kunde begära. var prinsen bortskämd, självisk och elak.
Men så en vinternatt kom det en gammal tiggarkvinna till slottet och erbjöd honom en vacker ros, i utbyte mot att få komma in i värmen.
Prinsen tyckte att hennes härjade utseende var motbjudande och hånade gåvan och drev bort den gamla kvinnan.
Hon varnade honom då att inte låta sig luras av ett utseende för skönheten finns inom oss.
Men då han avvisade henne för andra gången förvandlades den fula gumman till en underskön förtrollerska.
Prinsen försökte då be om förlåtelse, men det var för sent för hon hade sett att det fann ingen kärlek i hans hjärta.
Och som straff förvandlade hon honom till ett fruktansvärt odjur.
Och förtrollade slottet och allt och alla som levde där.
Prinsen skämdes över sin ohyggliga skepnad och gömde sig bakom slottsmurarna med bara en trollspegel som fönster mot yttervärlden.
Rosen han hade fått var verkligen en förtrollad ros som skulle blomma ända till hans 21-års dag.
Om han kunde lära sig att älska en annan människa och även vinna hennes kärlek innan det sista kronbladet föll, skulle förtrollningen brytas, om inte var han dömd att förbli ett odjur i evig tid.
Åren gick och prinsen blev alltmer förtvivlad och hade givit upp allt hopp.
För vem kunde någonsin lära sig att älska ett odjur?
Trots att han ägde allt han kunde begära. var prinsen bortskämd, självisk och elak.
Men så en vinternatt kom det en gammal tiggarkvinna till slottet och erbjöd honom en vacker ros, i utbyte mot att få komma in i värmen.
Prinsen tyckte att hennes härjade utseende var motbjudande och hånade gåvan och drev bort den gamla kvinnan.
Hon varnade honom då att inte låta sig luras av ett utseende för skönheten finns inom oss.
Men då han avvisade henne för andra gången förvandlades den fula gumman till en underskön förtrollerska.
Prinsen försökte då be om förlåtelse, men det var för sent för hon hade sett att det fann ingen kärlek i hans hjärta.
Och som straff förvandlade hon honom till ett fruktansvärt odjur.
Och förtrollade slottet och allt och alla som levde där.
Prinsen skämdes över sin ohyggliga skepnad och gömde sig bakom slottsmurarna med bara en trollspegel som fönster mot yttervärlden.
Rosen han hade fått var verkligen en förtrollad ros som skulle blomma ända till hans 21-års dag.
Om han kunde lära sig att älska en annan människa och även vinna hennes kärlek innan det sista kronbladet föll, skulle förtrollningen brytas, om inte var han dömd att förbli ett odjur i evig tid.
Åren gick och prinsen blev alltmer förtvivlad och hade givit upp allt hopp.
För vem kunde någonsin lära sig att älska ett odjur?
