Svinet talar
Jag har just kommit fram till att jag inte får ut något ur en relation med en tjej om jag inte fullständigt kan vara mig sj och jag kan inte vara mig sj såvida det inte är en kvinna jag delar allt med, dvs en livskamrat...såvida jag inte upplever tjejen som intressant, men ska jag vara helt uppriktig så tycker jag att de flesta tjejer verkar ganska korkadeoch ointressanta...
Jag känner att jag har varit mig sj för lite, jag har väl inte alltid varit fullständigt uppriktig, särskillt mot tjejer...detta är nog inte så konstigt eftersom en tjej påstår att hon alltid vill att man ska vara helt ärlig men om man e det så får man skit för att man är ett svin, vilket dom flesta killar är i grund å botten...därför att ett svin är en man som vill ha samlag så ofta han vill, och tyvärr vill män ofta...detta gör förvisso tjejer också men begäret e väl inte tillräckligt stort för att dom ska erkänna det så va e det då för mening med att vara ärlig om nu tjejen inte är det?
Jag står alltså inför ett moraliskt dilemma, något som alla frågar sig men som jag ifrågasätter min ställning till: Jag tycker att det är okej att utesluta vissa sanningar för att inte såra, att därav till och med ljuga om det ska ta till sin spets. Det beror på vad det gäller naturligtvis och bör regleras med sunt förnuft...dock så e det ju så att det "sunda förnuftet" inte alltid är sunt hos vissa och detta resulterar i att man undanhåller saker som för mig å andra kan förefalla som dumt och kallt. Alltstå: SKA MAN ALLTID VARA ÄRLIG FÖR ATT INTE SÅRA LR SKRÄMMA UPP FOLK? SKA MAN LJUGA SMÅTT FÖR ATT INTE SÅRA Å LÅTA FOLK MÅ BRA? för oavsett hur man gör så får man skit för alltid finns det nån som inte e nöjd?!?!?!?frågan ska kanske ställas annorlunda: SKA MAN TILL VARJE PRIS UNDVIKA ATT PSYKISKT SKADA FOLK? för det är ju precis vad man gör oavsett HUR man gör....
Jag är ständigt trött på alla dom som får skit för att dom gör på något av dom två sätten, det gör mig uppriktigt så förbannad!!!därför kan jag bara vara riktigt uppriktig mot dom som verkligen förstår mig och det är dom som känner mig...för att dom ska känna mig måste dom acceptera och respektera mig för den jag är...men vem i denna värld respekterar ettt svin? vem VILL, verkligen VILL, acceptera att en man går ut på krogen för att få sig ett ligg och sedan inte höra av sig mer ALLS utan att fråga om det e ömsesidigt intresse? Vem vill RESPEKTERA en sådan man?
Som sagt, resultatet av dom här frågeställningarna faller förmodligen knappt nån tjej i smaken men det är så jag är för att vara uppriktig...det är så jag är JUST NU iaf...jag vill få ut nått av ett förhållande, fråga mig inte vad...
När allt kommer till kritan vet jag inte riktigt vad jag vill...jag känner mig likgiltig inför allt...jag bryr mig inte om nått, knappt någon längre känns de som...jaja dethär e väl en fas....något som ska resultera i en bättre människa...natten e ju som sagt mörkast innan gryningen...DET ÄR INTE SÅN HÄR JAG ÄR EGENTLIGEN...det är kanske något jag vill vara lr något jag är just nu....JAG ÄR BARA TRÖTT PÅ ATT VARA NÅGON JAG INTE ÄR...jag vill få komma bort, kanske till det militära och få vara mig själv i min renaste form för att få ändra på mig för jag är inte heller nöjd med vem jag e...å tydligen ingen annan heller eftersom jag inte har nån livskamrat...jag söker förändring...JAG SÖKER SVAR!!!
Jag känner att jag har varit mig sj för lite, jag har väl inte alltid varit fullständigt uppriktig, särskillt mot tjejer...detta är nog inte så konstigt eftersom en tjej påstår att hon alltid vill att man ska vara helt ärlig men om man e det så får man skit för att man är ett svin, vilket dom flesta killar är i grund å botten...därför att ett svin är en man som vill ha samlag så ofta han vill, och tyvärr vill män ofta...detta gör förvisso tjejer också men begäret e väl inte tillräckligt stort för att dom ska erkänna det så va e det då för mening med att vara ärlig om nu tjejen inte är det?
Jag står alltså inför ett moraliskt dilemma, något som alla frågar sig men som jag ifrågasätter min ställning till: Jag tycker att det är okej att utesluta vissa sanningar för att inte såra, att därav till och med ljuga om det ska ta till sin spets. Det beror på vad det gäller naturligtvis och bör regleras med sunt förnuft...dock så e det ju så att det "sunda förnuftet" inte alltid är sunt hos vissa och detta resulterar i att man undanhåller saker som för mig å andra kan förefalla som dumt och kallt. Alltstå: SKA MAN ALLTID VARA ÄRLIG FÖR ATT INTE SÅRA LR SKRÄMMA UPP FOLK? SKA MAN LJUGA SMÅTT FÖR ATT INTE SÅRA Å LÅTA FOLK MÅ BRA? för oavsett hur man gör så får man skit för alltid finns det nån som inte e nöjd?!?!?!?frågan ska kanske ställas annorlunda: SKA MAN TILL VARJE PRIS UNDVIKA ATT PSYKISKT SKADA FOLK? för det är ju precis vad man gör oavsett HUR man gör....
Jag är ständigt trött på alla dom som får skit för att dom gör på något av dom två sätten, det gör mig uppriktigt så förbannad!!!därför kan jag bara vara riktigt uppriktig mot dom som verkligen förstår mig och det är dom som känner mig...för att dom ska känna mig måste dom acceptera och respektera mig för den jag är...men vem i denna värld respekterar ettt svin? vem VILL, verkligen VILL, acceptera att en man går ut på krogen för att få sig ett ligg och sedan inte höra av sig mer ALLS utan att fråga om det e ömsesidigt intresse? Vem vill RESPEKTERA en sådan man?
Som sagt, resultatet av dom här frågeställningarna faller förmodligen knappt nån tjej i smaken men det är så jag är för att vara uppriktig...det är så jag är JUST NU iaf...jag vill få ut nått av ett förhållande, fråga mig inte vad...
När allt kommer till kritan vet jag inte riktigt vad jag vill...jag känner mig likgiltig inför allt...jag bryr mig inte om nått, knappt någon längre känns de som...jaja dethär e väl en fas....något som ska resultera i en bättre människa...natten e ju som sagt mörkast innan gryningen...DET ÄR INTE SÅN HÄR JAG ÄR EGENTLIGEN...det är kanske något jag vill vara lr något jag är just nu....JAG ÄR BARA TRÖTT PÅ ATT VARA NÅGON JAG INTE ÄR...jag vill få komma bort, kanske till det militära och få vara mig själv i min renaste form för att få ändra på mig för jag är inte heller nöjd med vem jag e...å tydligen ingen annan heller eftersom jag inte har nån livskamrat...jag söker förändring...JAG SÖKER SVAR!!!
Jaha, vad har jag nu gjort då?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag håller på med...jag har sagt att jag vill ha nått som jag igår upptäckte att jag inte alls ville ha...dock träffa jag en flicka på krogen igår...lr ja träffa, jag fick ju hjälp på traven...men det e jag för all del glad för...
Lite Arne anka uttryck, han är mkt klok...:
Att inse ens egen betydelse är som att få ett kvalster att fatta att han bara syns i mikroskop...
Jag har inga problem med alkoholen, jag har problem med verkligheten...
Jag har ångest...jag borde ringa henne nån gång men vad ska jag säga liksom??hej vi träffades på sticky för ett tag sen, jag vet inte om du kommer ihåg det för jag å du var typ ganska fulla, kanske ganska väldigt fulla typ...ialla fall så tänkte jag att det skulle vara kul att träffas så att du kan lära känna mig lite bättre för jag lärde känna dig ganska bra iaf...typ...jag uppmärksammar mina vanliga symptom...när jag väl träffar en flicka som jag intresserar mig för så fegar jag ur...i vanlig ordning...min självrespekt våldtar mig...om å om igen...
Jaja vi får väl se vad som händer...jag hatar att vara bakfull...men nemo saltat sobrius
Lite Arne anka uttryck, han är mkt klok...:
Att inse ens egen betydelse är som att få ett kvalster att fatta att han bara syns i mikroskop...
Jag har inga problem med alkoholen, jag har problem med verkligheten...
Jag har ångest...jag borde ringa henne nån gång men vad ska jag säga liksom??hej vi träffades på sticky för ett tag sen, jag vet inte om du kommer ihåg det för jag å du var typ ganska fulla, kanske ganska väldigt fulla typ...ialla fall så tänkte jag att det skulle vara kul att träffas så att du kan lära känna mig lite bättre för jag lärde känna dig ganska bra iaf...typ...jag uppmärksammar mina vanliga symptom...när jag väl träffar en flicka som jag intresserar mig för så fegar jag ur...i vanlig ordning...min självrespekt våldtar mig...om å om igen...
Jaja vi får väl se vad som händer...jag hatar att vara bakfull...men nemo saltat sobrius
