Fortfarande ensam
Lyssnar på: (den bögigaste låten jag nånsin hört men den har etsat sig fast i hjärnbarken på mig) B.A.R. - Synd att du är så söt
"Varför är det bara jag som sitter ensam här ikväll?"???För det gör jag fortfarande, jag sitter fortfarande här ensam...visst man träffar bekanta då å då, man har ett bra jobb å tjänar bra med pengar å har planer för framtiden...många tycker att jag har allt, så därför får jag väl inte klaga å borde inte klaga heller...men jag hade kunnat ge allt jag har för att få vara lycklig på riktigt, känna hur det är att vara bunden till en enda individ, att tillhöra någon, att dela alla, verkligen alla mina känslor med någon...nu delar man lite hit å lite dit till vänner å päron m.m...ungefär som aktier som man investerar i, det blir aldrig riktigt nån helhet...det är väl det jag saknar, jag saknar att vara hel, jag är bara halv å om jag får säga det själv så är jag en väldigt bra halva, ett kap...men trots det är jag bara halv...jag är "kär" i "kärlek", jag behöver helt enkelt den andra halvan "lek"...dedär kom ut fel å va faktiskt inte menat som ett skämt även jag kan tänka mig att det ger utlopp för ett leende...jag vill bara få vara hel, å jag vill få göra någon annan hel...
Under mina år har jag fått (liksom alla andra) många kedjebrev om att skicka vidare för att få evig kärlek men om man inte skickar vidare kommer man få evig otur i kärlek...jag orkade aldrig skicka vidare något av dom, jag kan inte säga att jag ångrar det för jag tror inte på sånt...men tanken på att jag faktiskt har otur i ämnet får en ju att undra om jag hade haft flickvän vid det här laget om ingen hade skickat något kedjebrev...
Vad kan man göra...jag har saker jag lever för, jag älskar att träna e.t.c...det räcker inte, jag vill få dela fullständighet!!!...
...det enda jag väl kan göra att fortsätta slipa på mig själv, min halva, som kanske aldrig kommer att bli hel...
"Varför är det bara jag som sitter ensam här ikväll?"???För det gör jag fortfarande, jag sitter fortfarande här ensam...visst man träffar bekanta då å då, man har ett bra jobb å tjänar bra med pengar å har planer för framtiden...många tycker att jag har allt, så därför får jag väl inte klaga å borde inte klaga heller...men jag hade kunnat ge allt jag har för att få vara lycklig på riktigt, känna hur det är att vara bunden till en enda individ, att tillhöra någon, att dela alla, verkligen alla mina känslor med någon...nu delar man lite hit å lite dit till vänner å päron m.m...ungefär som aktier som man investerar i, det blir aldrig riktigt nån helhet...det är väl det jag saknar, jag saknar att vara hel, jag är bara halv å om jag får säga det själv så är jag en väldigt bra halva, ett kap...men trots det är jag bara halv...jag är "kär" i "kärlek", jag behöver helt enkelt den andra halvan "lek"...dedär kom ut fel å va faktiskt inte menat som ett skämt även jag kan tänka mig att det ger utlopp för ett leende...jag vill bara få vara hel, å jag vill få göra någon annan hel...
Under mina år har jag fått (liksom alla andra) många kedjebrev om att skicka vidare för att få evig kärlek men om man inte skickar vidare kommer man få evig otur i kärlek...jag orkade aldrig skicka vidare något av dom, jag kan inte säga att jag ångrar det för jag tror inte på sånt...men tanken på att jag faktiskt har otur i ämnet får en ju att undra om jag hade haft flickvän vid det här laget om ingen hade skickat något kedjebrev...
Vad kan man göra...jag har saker jag lever för, jag älskar att träna e.t.c...det räcker inte, jag vill få dela fullständighet!!!...
...det enda jag väl kan göra att fortsätta slipa på mig själv, min halva, som kanske aldrig kommer att bli hel...
